aspire

En informationsportal om Aspergers syndrom

Språkstörning vid autism och Aspergers syndrom

Att individer som befinner sig på autismspektrumet har problem med sociala färdigheter är väl känt inom såväl forskningslitteraturen som bland allmänheten. Däremot har ett annat, närliggande problem hamnat i skymundan: språkstörningar.

Medan sociala svårigheter kan visa sig som problem med att tolka osagda signaler och kroppspråk, visar sig språksvårigheter främst som en nedsatt förmåga att uttrycka sig verbalt och att förstå verbala instruktioner.

Mycket vanligt med samtidig språkstörning vid högfungerande autism

Språkstörningar av olika slag verkar finnas hos ungefär 50% av alla barn med någon form av autism. Även vid högfungerande autism – Aspergers syndrom – lider omkring 40% av nedsatt språkförmåga.

Enligt forskare på Gillbergcentrum, som specialiserar sig på neuropsykiatriska funktionsstörningar, verkar det finnas en tydligare koppling mellan autism och språkstörningar vid högfungerande autism än vid autism med samtidig intellektuell funktionsnedsättning.

Vid intellektuell funktionsnedsättning anses eventuella problem med det talade språket bero på funktionsnedsättningen själv – då en lägre intellektuell förmåga är kopplad till sämre språkutveckling, oavsett om man har autism eller ej. Eftersom högfungerande autism och Aspergers syndrom innebär en normal till hög intellektuell förmåga saknas denna koppling. Man drar därför slutsatsen att språkstörningar i dessa fall kan bero på autismen.

Språkstörning tar sig många uttryck

Begreppet ”språkstörning” är ett samlingsnamn för olika slags begränsningar inom språkförmågan. Problem inom detta område kan därför te sig på olika sätt hos olika personer, men språkstörningen kan också ta sig olika uttryck hos samma person beroende på skiftande omständigheter och dagsform.

Eftersom språkstörning vid högfungerande autism ofta verkar väldigt mild utåt sett, är det många som drabbas av oförståelse och aldrig får den hjälp och stöd de behöver. Exempelvis menar Gilbergcentrum att barn med högfungerande autism skulle kunna få hjälp med sina språkproblem om de fick tillgång till en logoped, samt att logopeder bör vara en del av utredningsteamet när autism misstänks.

Språkstörningar brukar delas in i fyra underkategorier:

• Fonologi – uttal och rytm
• Semantik – ordförråd
• Pragmatik – använda rätt slags ord i rätt sammanhang
• Grammatik – ordböjning och meningsuppbyggnad

En person som lider av språkstörning kan ha problem med en eller flera av underkategorierna. Dessutom kan svårigheterna förändras eller förbättras över tid, så att de ter sig olika under barndom och vuxenliv eller helt försvinner under livets gång.

Fonologiska problem

Svårigheter med uttal och rytm kan bland annat visa sig som det klassiska, monotoniska uttalet som ibland ses hos personer med olika typer av autism. Man lägger ingen särskild betoning på stavelser som kräver eftertryck, vilket gör att fonologiska problem blir ganska uppenbara i språk som svenskan – där intonationen går mycket upp och ner.

Andra personer inom autismspektrumet talar istället i för högt tonläge eller lägger intonationen fel, så att påståenden misstas för frågor och tvärtom.

Udda uttal är så pass vanligt vid autism att det skulle kunna användas inom diagnostiken. Trots det ingår atypiskt tal i dagsläget inte i de diagnostiska kriterierna för varken låg- eller högfungerande autism.

Fonologiska problem kan också visa sig som feluttal av vokaler, som att blanda ihop Y och U, eller utbyte av en konsonant till en annan. Exempelvis är det vanligt att G byts ut till ett D hos barn med språksvårigheter då det är lättare att vokalisera. Andra vanliga svårigheter är att uttala ett rullande R, och S utan att läspa.

Semantiska problem

Språksvårigheter knyttade till semantik visar sig framförallt som bristande ordförråd. Man kan ha svårt med synonymer och andra ord som hör samman. Eller så kan man uppleva problem med att minnas vissa ord även om man egentligen kan dem.

En del personer som lider av semantiska språksvårigheter upplever svårigheter med att förstå muntliga och/eller skrivna instruktioner och har därför svårt med t ex. planeringar i skolan. Ofta föreligger även samtidiga läs- och skrivsvårigheter, vilket ställer till det ytterligare för eleven.

Såväl barn som vuxna med semantisk språksvårighet kan utveckla egna ord som kompensation när det ord man söker inte går att finna. Exempelvis kan ordet ”katt” blir ”mjaumjau” hos barn, medan vuxna som har ett större ordförråd kanske snarare omformulerar sig för att undvika det bortglömda ordet.

Dessutom finns ofta svårigheter med att gruppera ord i kategorier – t ex. kan man veta att såväl en banan som ett äpple är en frukt, men ha stora svårigheter med att själv lista dessa om man ombeds räkna upp alla frukter man känner till.

Då de semantiska förmågorna hänger samman med ordförståelse och ordförråd kan en bristande förmåga leda till stora problem med att forma sociala band. Det är mycket svårt att dela med sig av tankar och känslor när uttrycksförmågan ligger under genomsnittet, och desto svårare blir det vid autism där det redan föreligger andra kommunikativa funktionsnedsättningar som alexitymi och en oförmåga att förstå och/eller uppvisa mimik och kroppsspråk.

Pragmatiska problem

Vid svårigheter med de pragmatiska delarna av språkförmågan har man svårt att anpassa sitt språk efter omständigheterna. Man kan använda svåra, vetenskapliga ord i vardagliga sammanhang eller använda sig av talspråk i essäer och uppsatser.

Många som har högfungerande autism använder sig av ålderdomliga, avancerade ord när de diskuterar med andra. Detta kallas för idiosynkratiskt tal och innebär att man använder sig av ord som i och för sig är korrekta, men som ändå inte är passande för situationen.

Exempelvis kanske man säger ”arkaisk” istället för ”ålderdomlig”, ”obsolet” istället för ”föråldrad” eller ”arid” istället för ”torr”. Synonymerna är inte felanvända om man ser till det faktiska innehållet i en mening; däremot är de svårförstådda för de allra flesta och passar inte in i vardagliga sammanhang.

Personer med högfungerande autism eller Aspergers syndrom och som har god verbal förmåga kanske har snappat upp ett och annat avancerat ord i en bok eller dokumentär. Via sammanhanget eller med hjälp av en ordbok förstår de innebörden av ordet, men förstår inte att ett visst ord eller synonym inte passar lika bra i alla situationer.

Till exempel är det kanske lämpligare att säga att man är glad i mat än att kalla sig för en gourmand, eller att säga att man är reptilfantast snarare än intresserad i herpetologi.

Även pragmatiska svårigheter kan försvåra utvecklandet av vänskapsband hos såväl barn som vuxna med autismspektrumdiagnos. Idiosynkratisk använding av språket försvårar kommunikation och gör att man lättare misstolkas eller så kan en – i vissa fall endast till synes – ornormalt hög verbal förmåga göra att andra besvär, som svårighet med matematik eller generell problemlösning, maskeras eller inte tas på allvar.

Grammatiska problem

Problem med grammatiken yttrar sig framförallt på två sätt: en svårighet med satsbyggnad samt problem med ordböjning.

Exempelvis kan någon som har en grammatisk språkstörning ha mycket svårt att komma ihåg vilka ord som böjs med -ar, -er, eller -or i plural, eller kanske inte böjs alls (som ett berg – flera berg). Därmed kan kanin bli kaninor istället för ”kaniner” i plural, eller berg bergar.

Satsbyggnadsproblematik visar sig genom att ordföljden kastas om i en mening. Istället för att säga ”Anna gungade och sedan hoppade hon hopprep” kan en person med grammatisk språkstörning säga ”Anna gungade och hon sedan hoppade hopprep”.

Trots att grammatiken är fel så är den oftast ändå lättförstådd för andra. Därmed är risken för kommunikationsproblem mindre än vid en del andra språkstörningar, men det föreligger givetvis risk för mobbing vid alla former av avvikande språkfärdigheter. Alla problem med att uttrycka sig har en negativ inverkan på utvecklandet av sociala relationer och indirekt på den egna självbilden.

Språk- och talproblem kopplas till autism

En person med autism som har samtidig språkstörning kan alltså ha problem med flera av dessa underkategorier eller bara en enda. Dessutom är det inte ovanligt att språkstörningar förbättras eller rentav försvinner under årens gång. I många fall klarar man av att kompensera för sina svårigheter i vuxen ålder, men vissa situationer – t ex. okända platser och personer – kan ha negativ inverkan på språkförmågan och tillfälligt locka fram tidigare problem.

Även talstörningar förekommer ibland i samband med autism; både hög- och lågfungerande.

Ekolali – då ett visst ord eller fras repeteras av en person med autism – förekommer hos upp till 75% av alla på autismspektrumet. Det finns två varianter av ekolali: en omedelbar variant där man direkt upprepar någonting en annan person har sagt, samt en fördöjd variant där man tvångsmässigt upprepar frasen veckor till år efter att man hört den.

Ekolali bör inte förväxlas med palilali som också förekommer vid olika former av autism. Vid palilali är det istället egna ord och fraser som upprepas på ett tvångsmässigt sätt.

Vid ekolali kan man t ex. upprepa en reklamjingel som man hört på radio, medan man vid palilali exempelvis säger ”himlen är blå” om och om igen.

Stamning förekommer ibland tillsammans med autism, även om det exakta sambandet är oklart. Det finns nämligen få forskningsstudier i ämnet.

Stamning vid autism kan, liksom vid stamning av andra orsaker, uttrycka sig på flera olika sätt: att man repeterar en viss bokstav (”b-b-bok”), att man fastnar i ett ord och inte får fram en bokstav eller stavelse, eller en oplanerad förlängning av en stavelse – att man inte får stopp på ordet.

Trots att grava språkstörningar som total mutism inte förekommer vid högfungerande autism och Aspergers syndrom (selektiv mutism förekommer däremot ibland), finns det alltså en mängd svårigheter knyttade till det talade språket.

Det är dock väldigt sällan personer med autism faktiskt får en diagnos eftersom det finns en viss överlappning mellan faktiska språkstörningar och nedsatt socialt fungerande i övrigt.

En annan försvårande faktor är att Aspergers syndrom per definition innebär en normalt utvecklad språkförmåga i barndomen – trots att 40% av individer med Aspergers syndrom och atypisk autism lider av något slags språkstörning.